Det är en fråga som många av oss gärna ställer, men några fördjupade kunskaper har egentligen inte funnits. I en återblick i en minnestidskrift som skrevs i samband med Ordens 50-årsjubileum kan vi läsa följande:

”Det är därför föga förvånande att just en medborgare i Trelleborg, som ligger närmare Tyskland än någon annan svensk stad, skulle bli den, som påtog sig det ansvarsfulla värvet att introducera Druid-Orden i Norden. Och han namn, Gustaf Smith är det namn, som först skall sättas på pränt i den svenska Druid-Orden annaler. Konsul Gustaf Smith i Trelleborg ägde också alla de egenskaper,
som erfordrades  för att genomföra ett värv, som krävde både ideell livssyn och praktisk förmåga att bemästra de administrativa problemen.  Framför allt ägde han den pondus, både lekamlig och andlig, som gjorde honom till  den  självklara centralgestalten, var han gick fram. Sina stora merkantila intressen förvaltade han efter gammaldags patriarkaliska principer, vari ingick att de underlydande behandlades med stränghet, men med omutlig rättvisa. Men detta innebar också, att de rönte god omvårdnad, ty under den barska ytan hos Gustaf Smith klappade ett varmt hjärta, som icke tillät någon behövande hjälpsökande gå ohulpen ifrån honom. Lägg därtill klok framsynthet och klar blick för detaljer i förening med verklig tro på kraften i det goda hos människorna och man förstår att den unga Druid-Orden i Gustaf Smith funnit den nära nog idealiske ledaren genom de första årens mångahanda problem”.

Så långt minnesskriften från 1954, men av en ren tillfällighet skulle ovanstående både bekräftas och ytterligare öka kunskaperna om Gustaf Smith. Platsen var i Trelleborg där min Rotaryklubb har sina lunchmöten i den återuppbyggda salongen från tågfärjan Drottning Victoria som trafikerade leden Trelleborg-Sassnitz. Färjan togs i bruk 1909, men när det 1968 var dags att hugga upp den, räddades salongen till eftervärlden och byggdes upp på landbacken. Dagens föredrag i februari i år hade rubriken ”Kvarteret Phylatterion” och föredragshållaren var Carl Aspegren. Redan inledningen fick mig att spetsa öronen. Mannen bakom företaget Phylatterion var ingen mindre än Gustaf Smith. När Carl Aspegren talade var det nästan som om Gustaf Smith var närvarande i salongen och jag började titta mig omkring. Sannolikt har han spenderat många timmar ombord på Drottning Victoria under sina resor mellan Sverige och Tyskland. Carl Aspegren är inte Druidbroder, men vi har fått tillgång till hela hans dokumentation, som nu publiceras i Druid-Tidningen. Men först får Carl presentera sig själv.

Text: Hans Johansson, Logen Halör i Höllviken

Berättelsen om Gustaf Smith

Föddes i apotekaregården.

Enligt släktkrönikan föddes Gustaf Smith, grundaren av AB Phylatterion, i apotekaregården i Trelleborg den 31 oktober 1847. ”Det begav sig nämligen så, att hans mor, som varit i ärende inåt staden, på hemvägen till Västerbro kände sig plötsligt illamående och måste tas om hand av apotekaren, utanför vars hus hon just befann sig och där kom Gustaf till världen, tre månader för tidigt, mera hastigt än lustigt. Det gick emellertid lyckligt tack vare champagne och en kakelugnsnisch i vilken han stuvades in och fick champagne teskedsvis; han lär då har vägt ca 2 skålpund eller ungefär 900 gram. Apoteket låg vid denna tid i östra hörnet av gästgivaregården vid Gamla Torget, sedermera hotell ”Tre Lejon” och flyttades först 1851 till Algatan 52. Den lille pysen skulle med tiden bli en stor man, även i fråga om vikten, som slutligen lär ha uppgått till 210 kg”.

Redan som 13-åring med i affärslivet

Som 13-åring började Gustaf Smith sin affärsbana bakom disken i firma Smith & Engström, som låg vid Västergatan 39, senare mer känt som ”Borgmans”. Firman sysslade med spannmåls- och diversehandel och leddes av Gustafs far, Carl Smith. 1864 separerade Carl Smith från Eng-ström och gav sig också in i skeppsmäkleribranschen. Samma år flyttade familjen till ett hus på Algatan, som låg i korsningen med Landgårdsgränd, på vars östra sida familjen Malmros hade sina ägor. (Malmros kom senare att bli en av Trelleborgs och Sveriges stora skeppsrederier). Vid stranden uppförde Carl Smith ett stort magasin, där han hade ett litet kontor för sin speditions- och rederirörelse. Här arbetade sonen Gustaf fram till 1865, då han tog anställning på Landskronafirman O.F. Neess avdelningskontor i Ystad för att utbilda sig vidare.

Jättekrafter ledde till nykterhetslöfte

I Ystad, där Gustaf Smith arbetade två år, tog han enligt släktkrönikan en gång ”sina jättekrafter i användning på ett sätt, som han sedan aldrig skulle glömma. Han sattes att övervaka arbetet i ett magasin, där några mannar höll på att genom skyffling lufta den lagrade spannmålen. Efter middagsrasten, vilken Gustaf använt till att tillsammans med ett par vän-ner intaga sin måltid på ett värdshus i närheten – varvid även ’konfonium’ förtärts – återtog han övervakningen av arbetet i magasinet och observerade då efter någon stund, att en av arbetarna ’maskade’, varför Gustaf tillsade honom att hugga i lite bättre. Mannen tyckte väl att ynglingen var för ’grön’ att lägga sig i den saken och sade honom detta också i mindre väl valda ordalag. Men då rann sinnet över för Gustaf och med ett raskt tag grep han med ena handen en strax intill stående träskovel och dängde till opponenten tvärs över skalmejan. Utan ett ord damp denne ned i sä-den där han stod och stor blev Gustafs förskräckelse. Mannen lyftes upp och bars hem med Gustaf i täten och doktor tillkallades snabbt. Dess bättre var skadan icke allvarlig och plåster lades på såret med en lämplig summa penningar. ’Men efter den dagen’, tillade farbror G., ’har jag icke smakat en droppe sprit. Det hade nog inte hänt, det förstod jag, om inte lunchen hade varit’. I detta beslut, som han såvitt jag vet alltid vidhöll, hade Gustaf nog stärkts av sin vetskap om sin faders syn på dessa ting, men det är ju anmärkningsvärt, med vilket allvar den unge mannen drog konsekvenserna av sin insikt i orsakssammanhanget.

Startar egen firma och blir dansk konsul

Efter återkomsten från Ystad fortsatte Gustaf ytterligare några år att arbeta hos sin far, men sedan han sommaren 1873 gift sig med sin systers svägerska, Cecilia Stendahl, startade han den 28 juli 1879 en egen firma, som tog över faderns speditions- och agenturverksamhet. Året därpå utsågs han vid 27 års ålder till dansk vicekonsul efter Jacob Ajgeldinger, som avlidit. Gustaf kallades därefter allmänt ”konsul Smith” till skillnad från ”gamle konsuln” dvs hans far Carl, som var konsul för både England, Holland, Tyskland och Ryssland. Gustaf Smiths energi och företagsamhet gjorde honom i likhet med den elva år äldre Frans Malmros och den nitton år yngre Johan Kock initiativtagare till en lång rad industrier i Trelleborg. Utöver firma Gustaf Smith startade han själv AB Phylatterion. Dessutom var han engagerad i tillkomsten av Sockerfabriken, Minnesbergs Tegelbruk, Bryggeriet, Stuveribolaget och ett tjugotal andra bolag. Efter faderns död 1895 blev han VD för Minnesbergs Tegelbruk och Sockerfabriken. Han var också tillskyndare till Lund-Trelleborgs järnväg och ångfärjeförbindelsen Trelleborg-Sassnitz.

Färgtillverkning och speditionsverksamhet

Vid giftermålet hade Gustaf flyttat in på andra våningen i det s.k. skeppshandlarhuset i omedelbar närhet av faderns nyuppförda kontors- och magasins-byggnad vid Hamngatan 24 och på bottenvåningen hyrde han kontorslokaler till sin nystartade handels- och speditionsfirma. Här påbörjade också Gustaf Smith den industriella verksamhet, som han senare kom att helt ägna sig åt. I en stallänga inne på gården anlades en färgfabrik för tillverkning av linoljefärger. 1904 ombildade Gustaf Smith sin firma till ett aktiebolag, G. Smiths AB, med sina närmaste medarbetare som minioritetsdelägare. Tyvärr saknas alla affärshandlingar från tiden före 1920 och man vet därför inte mycket mer om verksamheten än vad som kan utläsas av diverse tidningsnotiser och annonser. Speditionsverksamheten dominerade tydligen, men var mindre lönsam än Gustaf Smiths övriga verksamhetsgrenar. Efter världskrigets slut likviderades bolaget men speditionsverksamheten återuppstod 1920. Då övertogs den av Smiths mångåriga medarbetare Hjalmar Mörck, som tillsammans med Nils Flyckt bildade AB Skandiatransport, som snabbt växte till landets största speditionsföretag.

Phylatterion bildas för att tillverka karbolineum och andra produkter

Gustaf Smith hade under många år ”egnat sig åt import af träkonserverings-ämnen och samtidigt träget studerat affärens alla grenar. Efter att hafva personligen i utlandet satt sig in i fabrikationens enskildheter, beslöt han anlägga fabrik för tillverkning av Orignial Carbolineum i Sverige samt bildade Aktie-bolaget Phylatterion”. Företaget bildades den 17 maj 1889, men varför detta märkliga osvenska firmanamn? Slår man i äldre ordböcker hittar man det grekiska ordet phylakterion (på senlatin phylacterium) som betyder ut-post, vakt, amulett. Vad som gjorde att Gustaf Smith associerade detta till sitt nya bolag vet vi inte, men förmodligen tyckte han att det passade bra för ändamålet med produkten, nämligen att skydda mot röta. Möjligen kan han ha hämtat namnet från ordensväsendet. Smith var en av stiftarna av Odd Fellow logen nr 2 Veritas år 1887 och grundade ju också Druid-Orden i Norden.

Bolaget tog också upp andra produkter i tillverkningsprogrammet och i en 76-sidig broschyr presenteras ”Phylatterion som fabrik för tillverkning av förste klass produkter som Äkta Original Carbolineum, Bryggerihartzer, Maskinfett, Yppersta Vagnssmörjor, Friktionsfett, Medecinsk Vaselin, Vaselinläder, Vapen- och Hoffett, Preferencefärger och Preferenceolja för takpapp, trä, plåt etc.”. Senare utökas produktprogrammet ytterligare med velocipedoljor, skomakarbeck, tvålar och parfymer (”likställda med och delvis öfverträffande Fransyska, men ansenligt billigare”)

Fabriken byggdes ut 1894 och en ny 92-sidig broschyr gavs ut med den ståtliga rubriken ”Analyser, Bevis och Attester öfver Bolaget Fabrikater samt jemförande analyser av öfver en del konkurrenters produkter till Allmänhetens Tjenst.” Phylatterion konkurrerar med Skånska Ättikfabriken i Perstorp och i broschyrer anklagar man varandra för att inte tillhandahålla ”äkta varor”. Gustaf Smith skriver i broschyren ”Ett dylikt sätt att angripa en ärligt arbetande konkurrent och en af aktade män bestående prisnämnd kan naturligtvis endast skada en – nämligen annonsören själf”.

Att delta i utställningar och erövra medaljer var ett viktigt led i den dåtida marknadsföringen, något som också avspeglade sig i annonser, brevhuvuden och reklam. Phylatterion kunde tidigt stoltsera med tre guldmedaljer från utställningar i Göteborg, Malmö och Stockholm. Men i Phylatterions brevhuvud angavs dessutom att man hade refuserat en silvermedalj från utställningen i Helsingborg. Värste konkurrenten på karbolineumsidan, Skånska Ättikfabriken, belönades  med   guldmedalj, medan Phylatterion fick nöja sig med silver. I den officiella berättelsen, som gavs ut lite senare beskrevs Skånska Ättikfabrikens produkter i översvallande ordalag, medan Phylatterions över huvud taget inte nämndes. Förmodligen fick detta den temperamentsfulle Gustaf Smith att gå i taket och vägra att ta emot medaljen!

Gustaf Smith och ordensväsendet

Gustaf Smith var inte bara en framstående affärs- och industriman. Redan på 1870-talet blev han medlem av Odd Fellow i tyska Kiel. Han var som tidigare nämnts en av stiftarna av Sveriges näst äldsta Odd Fellow-loge, Nr 2 Veritas, som grundades i Trelleborg 1887. I Kiel kom Gustaf Smith också i kontakt med Druid Orden. Han blev starkt intresserad och arbetade aktivt för att etablera även denna Orden i Sverige. Efter en omfattande korrespondens i början av 1903 grundades den 11 juni 1904 den första svenska logen, Ad Astra i Malmö, med Gustaf som högste ämbetsman. Den 28 december 1906 stiftades den andra svenska logen, Stella Polaris i Trelleborg – också med Gustaf som högste ämbetsman. Samtidigt utsågs Gustaf Smith av den tyska Riksstorlogen att vara ”Edel Gross Erz” i Sverige under den tyska ordens jurisdiktion.

Han gav också ut en egen tidning – ”G. Smiths Meddelanden”. Första numret kom ut 1906 och avsikten var enligt en notis i tidningen ”att upplysa om förhållanden, som kunna gagna svensk industri och handel; att åvägabringa, ömsesidigt fördelaktigt, samverkan på handelns och industrins områden”.

Ett årsabonnemang kostade 1 kr ”incl. Postaravodet”, men avsikten var uppenbarligen att finansiera utgivningen med annonser. Det enda kända exemplaret förvaras på Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Stort kommunalt engagemang

Gustaf Smith var ledamot av stadsfullmäktige i två perioder, 1879-1898 och 1901-1912, men hans största intresse låg på hamnsidan. Som ledamot av hamndirektionen under en lång följd av år, bl.a. som ordförande 1896-1900 verkade han för att utveckla hamnen och göra den till utgångspunkt för färjeförbindelsen med Tyskland. Gustaf Smith satt även med i handels- och sjöfartsnämnden, drätselkammaren, bevillningsberedningen, stadsrevisionen, fattigvårdsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Han stödde frikostigt den ti-dens många sjukkassor och nykterhetsföreningar. Dess-utom organiserade och med-verkade han vid soaréer för hjälp till behövande.

I ett extra ordenskapitel den 30 april 1897 utnämndes ordförande i Trelleborgs Hamndirektion, vice konsuln Gustaf Smith till riddare av Vasaorden, 1:sta klassen. Han blev också senare riddare av Nordstjärneorden och hedrades förstås med den danska Dannebrogsorden i sin egenskap av dansk vicekonsul åren 1874-1913.

Och ett stort musikintresse

Gustaf Smith var mycket intresserad av teater och musik. Enligt släktkrönikan var det framför allt musiken, som höll samman den Smithska familjen. ”Man hade en verklig familjeorkester, där varje familjemedlem trakterade speciella instrument och även varandras”. Farfar Carl Smith spelade helst cello, Gustaf och William fiol, John flöjt och Maria och Hilda piano, gärna fyrhändigt, som kom väl till pass vid framförande av Haydns symfonier. ”Den musikaliska underhållningen, som i det gamla köpmanshuset med jämna mellanrum serverades husets gäster vid ofta förekommande bjudningar, ta-las det ännu om i äldre trelleborgsfamiljer och har nästan fått ett legendariskt skimmer över sig”. Efter Carl Smiths död 1895 upplöstes familjekapellet för en längre tid, men 1911 levde det upp igen. Då bildades Sällskapet för kammarmusik (S.F.K.) Det bestod av Gustaf Smith och hans hustrus syster Maria Stendahl som med vänner, barn och anhöriga kom att bestå av inte mindre än 18 personer. Namnet till trots var inte Gustaf släkt med den kände violinisten och barytonsångaren Salomon Smith. De kände varandra och ”var fostrade av samma ömma moder, fru Musica” sa en gång Gustaf Smith.

Gustaf Smith avlider på sin födelsedag

Han avled i sitt hem i Trelleborg den 31 oktober 1922 på dagen 75 år gam-mal. Makabert nog var i lokaltidningen samma dag införd en hyllningsartikel. Hans hustru Helene hade avlidit 1908 endast 56 år gammal. Paret fick sammanlagt fem barn, Carl, Elin, Georg, Hedvig och Gunnar. Efter Helenes död blev hennes ogifta syster Anna Stendahl den sammanhållande länken i den stora Smithska familjen. Hon lämnade sitt yrke som lärarinna i förtid och gick därmed miste om den största delen av en pension på 1200 kronor. Men Gustaf Smith föreskrev i sitt testamente att 20 000 kronor skulle ”undansättas uti säker sparbank” till henne.

Vad hände sen?

Efter faderns död blev äldste sonen Georg VD för Phylatterion Han tog över som dansk vicekonsul och blev också engagerad i den kommunala verksamheten men avled 1935 endast 52 år gammal. Hans yngre bror Gunnar tog också aktiv del i företaget, som mer och mer kom att inrikta sig på takpapp. Ytterligare dokumentation saknas om bolagets vidare öden under 1920-talets senare hälft, men uppenbarligen drogs det med i den ekonomiska kris, som drabbade världen efter den stora börskraschen i New York hösten 1929. I februari 1936 gick bolaget i konkurs. Enligt Gustaf Smiths barnbarnsbarn, Aino Vastagh kan en bidragande orsak vara att Gunnar Smiths sysslade med omfattande och dyrbara experiment och med sjunkande intäkter på den egentliga verksamheten knäcktes slutligen företaget. Trelleborg AB blev så småningom ägare av fabriks- och kontorslokalerna, som nu skall rivas. De gamla lokalerna är i mycket dåligt skick och det finns inget av värde att bevara – dock med ett undantag. Det är bolagets namn i färggrant Minnesbergstegel inmurat i fasaden på den första byggnaden, som uppfördes av Gustaf Smith.

Text: Carl Aspegren