Är det ”pensionärsvarning” då man samlas i en lokal för att samtala om sjukdomar? En fredagskväll! Nej, inte helt nödvändigt. Inte om skälet är att lyssna på en föreläsning med vår sti-pendiat Pernilla Wikström och ämnet handlar om prostatacancer.
Orion hade gjort en omdisposition av arbetsordningen och bjöd in hela Birkeneland med damer för evene-manget och ett 70-tal kom. Faktiskt var alla grundlogerna representerade, vilket gladde Orions ämbetsmän och festlighetsutskottet.
Vår ÄÄ Sten Rastberg hälsade alla väl-komna och Pernilla kunde börja. Att det går att tala om så allvarliga saker så fjäderlätt! En snabbfråga ställdes
om varför vi över huvud taget har denna prostatakörtel och när den frågan besvarades med att körteln verkar lika överflödig som dess bärare, då kan man ana att talaren har både kunskap och humor, för visst vill vi tro att vi är nödvändiga, vi män?
Pernillas område gäller i första hand diagnostik. Trots landvinningar är di-agnostiken ett trubbigt instrument. Varje rön hotas av att det väcks nya frågor, nya problem. (Ser vi något ljus i den mörka tunneln, eller är det ett mötande fordon på den smala vägen?) Vi blir allt äldre och de flesta män drabbas förr eller senare av symtom som är relaterade till prostatabesvär. Sedan kan det handla om snabba eller långsamma tillväxter, elakartade el-ler icke elakartade och på den spelplanen är vi alla män pjäser som tvingas följa spelets regler och hoppas på att de medicinska framstegen hunnit lika långt fram som de problem vi råkar ut för.
PSA-prover och biopsier är varningsklockor för den sjukdom som i förläng-ningen är dödsdom för 5 % av männen. En tröst är att många kommer att dö med sjukdomen, inte av!
Pernilla berättade om tillväxt, metastaser och spridning. Om hur vissa di-agnoser inte kräver åtgärder, medan andra kan medföra kirurgi, strålning
eller kastrering. För de drabbade kan det verka som det generösa valet mel-lan pest eller kolera, men sanningen är ju att det är valet till ett förlängt liv det handlar om hela tiden.
Med höjd ålder följer för många andra medicineringar. Kolesterolsänkande statiner gillas inte av alla, men det har visat sig att dessa har positiva sido-effekter mot prostatacancer. Det kan verka uppmuntrande och den mest lättade suck kunde höras då Pernilla kunde berätta att alkoholförtäring inte verkade ha något direkt samband med cancern! (Skönt med humor som saknar moral!)
En fråga gällde om vi blir skrämda av att tala om sjukdomen. Fifty-fifty, blev svaret. Vi kan inte få sjudomen att försvinna bara för att vi inte talar om den och när vi talar ska vi kunna känna oss säkra på att läkarvetenskapen gör allt för att vägar ska finnas ut ur problemen. Vi ska känna oändlig tacksam-het för att eldsjälar strävar för att hitta lösningar och för att samhället har resurser till forskningen, för vilken vår gåva bara är en liten pust i yrvädret, men ändå är så ovärderlig! En sak är säker! De flesta forskarna skulle tjäna mer i andra karriärer! Det kostar att finna sanningen!
Stort tack till Pernilla och festlighetsutskottet! Mycket intressant föredrag och enastående förplägnad!
av Bertil Carlsson