Alla vi druider har en gång ”välkomnats in i vår världsomspännande brödrakrets”. Då tänkte vi kanske inte så mycket på just den formuleringen. Det var ju så mycket annat som var nytt och stort, men i detta nummer ska jag försöka ge en bild av Internationalismen.
Det tog 127 år för den druidiska rörelsen som startat i London att bli en internationell organisation. År 1908 i München bildades IGLD, den organisation som skulle komma att omfatta Australien, Danmark, Tyskland, Island, Nya Zeeland, Norge, Sverige, Schweiz och USA. Och sen har det bara gått som på räls? Nej! Ingalunda. Dagens internationella Druidism är resultatet av många medlemmars oegennyttiga ansträngningar.
Först kan vi inte säga att vi är ”världsomspännande”, samtidigt som vi är alltför spridda för att det ska vara enkelt att ordna samarbetet. (Det är inte så lätt att övervara en druidisk afton någonstans i USA eller Australien, bara för att vi fick lust därtill!)
Impulserna för bildandet av de nationella ordnarna har tagit varierande vägar. Härvidlag är det naturligtvis England som varit den kraftigaste inspirationskällan. Härifrån fann Tyskland, Australien och USA det inflytande som låg till grund för de respektive ländernas druidiska ordnar. Tänk i det sammanhanget om de druidiska värderingarna i större ut-sträckning fått vara rådande inom storpolitiken, men därom får vi bara drömma! Att England dominerade så kraftigt har helt logiska förklaring-ar, dels var de först på arenan, dels befann vi oss i det tidevarv då den engelska kolonisationen var helt dominerande.
Världskongresser har avhållits regelbundet. Dessa har delvis passerat utan att grundlogerna berörts speciellt mycket av det, men om vi studerar de dokument som skapats genom åren kan vi ana att seriösa försök gjorts för att underlätta samarbetet mellan de olika medlemsländerna. Hur ska bröder kunna besöka de olika ländernas möten, hur ska man kunna lik-rikta ritualer utan att något medlemsland får en känsla av att man tappar sin eventuella profil? Frågorna är många och i dessa sammanhang måste en diplomatisk finess hållas för att inte någon ska såras.
Ibland har stora problem uppstått då man försökt introducera druidismen i ett nytt land. Fler försök att täcka in Finland har gjorts, men än har inte druidismen funnit fotfäste där. Under slutet av 1980-talet och den första delen av 1990-talet rekryterades många till Umeålogerna som skulle bli en start för en loge i Österbotten och ett liknande försök har gjorts i Helsingforsregionen, men framgången har uteblivit. Kan det vara den gamla svenska kolonisationen av Finland eller svårigheten att gå över en betydande svårforcerad språkgräns som ställer till problem? Det första problemet är av politisk-sociologisk karaktär och det senare av semantisk karaktär, och båda sakerna kan vara svåra att övervinna. Än så länge lever den finländska druidismen som en gren av den svenska Riksstorlogen.
Att språket kan övervinnas kan vi se i samarbetet mellan Tyskland och Schweiz. Schweiz har arbetat hårt för att bli en självständig Riksstorloge, men fungerar för närvarande som en Storloge inom Tysklands organisation. Schweiz önskar utökade kontakter med andra medlemsländer bl.a. Sverige, och vi får hoppas att de kan få hjälp med den nödvändiga utbygg-naden för att bli en självständig Riksstorloge.
En mellannivå i det internationella arbetet är SGLD, the Scandinavian Grand Lodge of Druidism. Kanske är det klokt och praktiskt att kunna samla ambitioner och praktiskt arbete i en något trängre krets. Det är ju mycket lättare att samlas kring problem, då de medverkande finns inom Skandinaviens gränser. Vid ett möte i Kongsberg, Norge i oktober 2009 fick SGLD ett paket uppgifter bl. a. att förbereda kongressen i Köpenhamn 2012.
I en värld som präglas av globalisering i många sammanhang kanske internationalisering är myntets andra sida. Visst är arbetet på grundlogenivå det största för medlemmarna, men vi måste vara med och lyfta blicken mot horisonten i tid! Är vi inte med i de stora sammanhangen, i tid dessutom, då kan vi lätt försvinna i malströmmen av allt annat som sveper förbi oss. Ordensledningarna i de olika länderna är känselspröten och initiativtagarna för den framtida internationella druidismen. Om den ska finnas i morgon och nästa år måste den planeras redan i dag.
Globaliseringen har gjort världen mindre, rent kommunikativt, men den druidiska internationalismen måste arbeta med en skalenlig värld.
Bertil Carlsson