Nya utgrävningar nära Stonehenge visar att det berömda stenmonumentet var en del av ett större religiöst komplex. Arkeologerna har i närheten funnit spår av en förhistoriskt samhälle. Ett av världens mest berömda stenmonument, också nominerat till ett av vår tids sju underverk, Stonehenge i England, om-ges ständigt av mystik, men nya utgrävningar har givit forskarna nya svar.
Drygt tre kilometer från Stonehenge ligger Durrington Walls. Det är ett cirkulärt inramat område, en s.k. henge (stencirkel) som är 500 meter i diameter. Hittills har man trott att Durrington Walls övergavs och miste sin rituella be-tydelse när Stonehenge byggdes, men nu har brittiska arkeologer funnit spår efter ett uråldrigt samhälle från mellan 2600 och 2500 f.Kr.
Samtidigt byggdes det vid Stonehenge eller i varje fall restes sten. Därför me-nar arkeologerna att de nya fynden vid Durrington Walls kan ge svar på någ-ra av de spörsmål som ständigt blir obesvarade när frågan om Stonehenge kommer upp och meningen med de väldiga stenarna som reser sig 137 km sydost om London.
45 ton tunga stenar
Teorierna har varit många. Var det folket från sagoriket Atlantis, romarna el-ler var det kung Aurelius som med hjälp av trollkarlen Merlin, som en engelsk historiebok från 1100-talet påstod, som lät resa de stora stenarna?
Senare var man övertygad om att det var de keltiska prästerna som hade byggt Stonehenge tills ett C-14 prov på 1960-talet visade, att stenarna vid Stonehenge hade rests ett par tusen år före det kelterna dök upp. Spåren går tillbaka till ca år 3000 f Kr och därför anser man att det var britternas egna föregångare som byggde Stonehenge.
Monumentet är byggt i flera omgångar och påbörjades under stenåldern. Ur-sprungligen bestod Stonehenge av 56 trästolpar placerade i en cirkel inra-mad av en vall och en vallgrav. 500 år senare revs detta och ersatt av stenar, de s k blå stenarna. Dessa tre till fyra ton tunga stenarna kommer från Wales och ingen vet hur de har transporterats de mer än 380 km till Salisbury Plain i Sydengland, där Stonehenge reser sig i landskapet.
Monumentet byggdes om igen drygt 200 år senare, ca 2300 f Kr. De tre till fyra ton tunga stenarna omplacerades och ännu tyngre stenar på ända upp till 45 ton tillkom.
När Stonehenge slutligen stod färdigt anser forskarna idag att det bestod av en stenkrets 33 m i diameter. Innanför denna en mindre stenkrets med de blå stenarna från Wales och innanför dessa två hästskoformade stensättningar. Stenarna restes parvis vid sidan av varandra med en sten tvärs över.
De nya fynden av den uråldriga bosättningen vid Durrington Walls daterar sig alltså till den andra fasen av Stonehenge och inbyggarna var inte vilka som helst. Arkeologerna menar att det var folket bakom Stonehenge-bygget
som bodde här. Husen är daterade till mellan ca 2600 och 2500 f Kr och där-för säger arkeologerna att inbyggarna i Durrington Walls var ansvariga för Stonehenge tillkomst som ju byggdes precis under den perioden.
Ett större religiöst komplex
Mike Parker Pearson, arkeolog vid Sheffield University håller i en del av de nya utgrävningarna. Han menar att de nya fynden bevisar att Stone-henge inte har stått isolerat utan varit en del av ett större religiöst kom-plex, som användes för begravningsritualer.
Arkeologerna har också tagit fram en bred väg vid Durrington Walls. Vä-gen sträcker sig ned till den närliggande floden Avon och är drygt 27 m bred och hela 170 m lång. Den påminner mycket om en liknande anläggning vid Stonehenge och forskarna räknar därför med, att floden Avon utnyttjades för att komma fram och tillbaka mellan de två monumenten. Mike Parker Pearson är övertygad om att Durrington Walls och Stone-henge är tätt förknippade med varandra.
Avsikten med Durrington Walls var att hylla livet och därefter kasta de döda i floden som förde dem på den sista färden till dödsriket. Stone-henge var en minnesplats och även en slutlig plats för de särskilt utvalda, som där fördes till sista vilan enligt Pearson.
De nya fynden vid Durrington Walls tyder på att folk från hela omgivningen kom hit. De engelska arkeologerna har funnit bevis för att det avhölls stora festligheter här. Bl.a. har de funnit djurben och keramikskärvor i större mängder än tidigare i England. Festerna var till för att hedra de döda på deras väg till dödsriket.
Sambandet mellan Durrington Walls och Stonehenge är alltså resan från livet över till döden. Julian Thomas, arkeolog vid Manchester University och en av deltagarna i de nya utgrävningarna menar att det är grunden till att Durrington Walls byggdes i trä medan Stonehenge består av sten. Det ena var bestämt av förgås, ruttna sönder, medan stenarna skulle stå i evig tid.
Men de stora stenmonumenten förlorade betydelse och ca 1600 år f Kr övergavs anläggningen och lämnades åt sitt öde. På 1970-talet blev monumentet samlingsplats för en speciell festival där hippies och new age-folk kom för att se solen vid sommarsolståndet 21 juni. Det samlades upp till 40 000 människor men med tiden utvecklade det sig till upptåg och knarkmissbruk. Det fick polis att neka tillträde till Stonehenge. Förbudet infördes 1985 men 1999 tillät myndigheterna åter små, kontrollerade solvarvsfestivaler vid Stonehenge. Festen samlade 2005 ca 20 000 människor som såg solen gå upp över de minst 250 människor, som arkeologerna räknar med skall ligga begravda under de stora stenarna.