”Och de tu skola vara ett!” Vilka? Jo, just beslut och handling. Vid uppbrottet på Caféet härom veckan kom Tatiana på tal. Tatiana är en flicka från Kamerun som blev svårt brännskadad som femåring och nu finns hon i Umeå för att genomgå en rad av operationer för att i möjligaste mån komma över sina handikapp. På annat ställe i tidningen har jag nämnt den möjlighet vi alla har att kunna göra något alternativt av julklappshysterin.
Och just det kom vi att tala om! Skulle vi inte kunna skänka av våra penningmedel till Tatianas operationsfond?
Vi tog omedelbart beslutet att skänka hälften av våra pengar och jag fick i uppgift att kontakta bank, lokalpressen och de som tagit hand om Tatianas fall i Umeå, Tatianas mor, Delphine, Leonie, en doktorand i socialmedicin från Kamerun och två kvinnliga medicinstuderande vid Umeå Universitet. Skulle de kunna komma till oss på Caféet och ta mot penninggåvan, skulle någon från lokalpressen kunna närvara?
Delphine och Leonie kunde komma, medan lokalpressen tyvärr inte hade möjlighet att närvara, och Tatiana själv hade fått besvär med infektioner som följd av de kirurgiska ingreppen, och nu, den 24 november kan vi i Västerbottens Folkblad läsa om oss druider från Umeå som med lätthet kunde ta beslutet och även göra verklighet av tanken!
Det borde inte vara något att orda om egentligen! Är det inte en tillämpning av att ”gå ut i världen och göra handling av våra principer”?
Behoven är oändliga och om vi bara skänker våra medmänniskor en tanke kan vi alla finna någon, vars behov är större än att vi köper ytterligare en julklapp till oss själva i vår strävan att uppfylla handelns högsta önskan: Julhandeln kommer i år, liksom alla tidigare år att slå fjolårets försäljningssiffror!
Kan vi finna ett varmare sätt att visa en liten grad av originalitet?